3:dje överdosen på dryga 2 månader!!
Varför varför VARFÖR I HELVETE?? Kan någon svara på det??? H fixade och donade en del förra veckan så vi sågs inte riktigt lika mycket som vi brukar (annars är vi ju med varandra hela tiden) han hjälpte P på hans jobb och hjälpte även Å med lite grejer. Kärleks smsen strömmade in och vi hade det jätte bra och när vi sågs hade vi det kanon mysigt hela tiden. På fredagen den 7/10 hämtade jag mina barn H stannade hemma för att hjälpa Å. Vi umgicks hela "familjen" på fredag kväll och allt va fortfarande bra. På lördag förmiddag skjussade vi H hem till han för att han skulle städa och göra iordning så barnen skulle kunna ha disco hos han. Och sms fortsatte strömma in, helt underbara sms om hur bra han mådde tillsammans med mig och att jag va hans ALLT. Han hade aldrig haft det så bra som han hade det med mig. Jag och barnen satt ute med Å och hade det trevligt, när H helt plötsligt kommer upp till oss. Både jag och Å ser att något är fel på en gång. H sätter sig ner och börjar gorma om min dammsugare (när jag separerade från min exman tog jag bara en hand dammsugare) ja och den är väl inte den bästa dammsugaren men jag ville helt enkelt ha den så jag tog bara den och lämnade dom andra två dammsugarna till mitt ex. H gormade om hur jävla dålig den va, jag försökte förklara att det är ingen dammsugare man dammsuger hela lägenheten med utan bara till "smått" men nä han kunde inte fatta hur jag kunde låta han få två bra dammsugare och jag tog denna skiten. Sen sa jag att "den va dyrare" då vart det ju ännu värre. Han gick därifrån förbannad som fan och sms strömmade in på nytt men denna gång va det inga trevliga sms. Jag va mitt ex jävlahora fortfarande och gjorde precis som han ville, jag lät han behandla mig som skit hela tiden. Efter ett tag skriver han att imorgon när vi lämnar barnen och om ditt ex öppnar käften ska jag sticka kniven i honom. Jag skickade som svar att du får inte följa med imorgon utan jag åker själv, jag vägrar att sitta i bilen med dig i flera timmar när du är så här. Och detta pratade vi om sist, (förraöverdosen) att när han blir så här så är han inte välkommen någonstans där jag är. Jag får till svar att då va det slut, om jag åkte själv imorgon skulle han inte finnas här när jag kom tillbaka. Men jag va tvungen att stå på mig, jag vägrar utsätta mina barn för hans skit i flera timmar i en bil när ingen av oss kan hoppa ur. Sms fortsatte hela kvällen, om att jag va mitt ex jävla hora och att mina barn va både det ena och det andra. Jag försökte att inte svara på smsen men vissa kunde jag inte hålla mig ifrån att svara på, det gjorde mig så jävla arg. Och jag försökte verkligen att svara på ett "normalt" sätt men tillslut rann min bägare verkligen över. Det kan ni läsa om lite längre ner snart. Å va så gullig att hon åkte med mig och barnen ner (ca 16 mil), jag körde ner, och smsen strömmade in mer än någonsin, nu va jag inte bara mitt ex hora utan jag VA en hora, en äcklig fet jävla hora, bara ett jävla misstag, hans största misstag som inte dög till annat än att tömma överflödig sats i. Han hoppades att jag skulle köra ihjäl mig. Fy fan om ni visste hur jävla arg det gjorde mig. Jag bad honom FLERA gånger att sluta skicka sms, försökte ringa och be honom sluta men han skrek bara HORA HORA HORA. Vem i helvete va denna person som sa allt detta till mig??? Inte va det H iaf. Jag förstod inget. Jag hade först tänk att skriva ut hans sms på bloggen men jag känner att det blir för jobbigt att ha det här, dom finns kvar i telefonen men hur länge till vet jag inte... Efter att vi har lämnat av barnen och åker hemmåt, för det första så hade jag ju fått 3-4 st sms under tiden som vi lämnade barnen han undrade varför jag inte svarade och skrev att jag säkert knullade med mitt ex. EFter ett tag fick jag verkligen nog, det brast liksom, allt blev svart, jag tog upp telefonenoch ringde H och sa jävligt mycket dumma saker. Jag skrek att han va ett jävla psykfall och att jag tyckte han skulle ta alla sina tabletter och gå och dö, så jag skulle slippa honom. Sa nog en del annat också men minns inte. Så får man verkligen inte säga men just då, efter alla hans sms fick det fan vara nog varför skulle jag ta skit hela jävla tiden när jag inte ens har gjort något. Min bägare rann över helt enkelt. det hade den gjort långt innan men jag försökte verkligen att hålla mig lugn in i det sista. Sms fortsatte strömma, jag va vidrig likaså ungen jag hade i magen och han kunde minsann hjälpa mig att få missfall. Och jag va bara en lögnaktig fet jävla hora. Jag ljög ju tydligen eftersom jag hade skrivit flera gånger innan att jag älskade han och nu va det ju bevis på att jag bara ljög. Men HAN då??? Allt han skrivit och sagt till mig, om hur jävla fin och underbar jag är, att jag är hans allt, det glömde han tydligen eller så räknas inte det, jag vet i fan. Jag hade fått honom att hata mig något fruktansvärt mycket, jag eller horbastarden jag bär på va inte ett piss värda för honom. Sen va det några sms som jag inte riktigt förstod just då, om hur jag skulle ha pengar att köpa säng tillbebisen (och jag hade juen spjälsäng hemma hos H) och att jag kunde inte ens suga luft med min dammsugare längre. Jag tänkte inte så mycket mer på det. Vi kommer hem, Å och P är så gulliga så dom säger att jag kan sova där och bjuder mig på mat, kollar telefonen och har fått tre sms. Han frågar vart jag ska sova i natt. Varför jag inte svarar och att han har jävligt ont i hjärtat. Jag säger till Å och P att nu är det dax igen, börjar grina och går ner till H. Han ligger i hallen och är kritvit i ansikten. Denna gång kan han prata någorlunda bra iaf (inte alls som gångerna innan). Jag ringer 112 och förklarar så gott jag kan, han hade skrivit i sin bok denna gång också om hur mycket tabletter han hade tagit så det gör det ju lite "lättare". Dom ber mig hålla koll på honom så han inte slutar andas. Å och hennes dotter kommer ner för att ta bort alla mina grejer som han har kastat utanför i regnet. Och då säger Å att han har slagit söner allt. Ja just det! Det va det han menade med spjälsängen och dammsugaren. Helvete, det gjorde mig fruktansvärt arg, vad fan hade jag gjort honom egentligen, jävla IDIOT va det enda jag kunde tänka då. Å och hennes dotter tar alla kläder i sopsäckar och går upp med till dom och jag kastar allt annat åt sidan bara, en sönder sparkat spjälsäng, dammsugare och massa annat. Ja just det tavlan också, en så jävla fin tavla som H hade målat på oss, jag älskade verkligen den men jag sparkade sönder den, japp, precis lika mogen jag. Ambulansen kommer tillslut och dom hjälper H att ta sig in. Jag får såna skuldkänslor för att jag inte följer med H in, men Å har övertalat mig att stanna hemma. H borde få vakna upp och veta/se att jag inte är där, sen får han höra av sig till mig. Men jag har redan bestämt att så fort jag vaknar imorgon så åker jag in till H. Jag kommer in runt 10 tiden och sätter mig brevid honom. Jag frågar H vad fan det va som hände,börjar gråta och säger att han har själv sagt att så här har han inte betett sig mot sina andra tjejer och jag undrar vad det är jag har gjort för att få den skiten.Då är han fortfarande lite sur och säger att han har tröttnat på att jag ska försvara mitt ex (???) hela tiden. Och varför är det ok att mitt ex kallar mig hora men inte H för han är ju också mitt ex nu. Men efter bara en liten stund lägger han sig med huvet mot där jag sitter och tar min hand och då börjar jag gråta ännu mer. Jga frågar H hur fan allt ska gå, hur ska det gå när vi får barn,kommer han finnas där kommer han ens finnas med på förlossningen. Jag sa också att "jag tror inte att du vill ha barn med mig" men fick till svar, lite lågt och mumlade att "jo det vill jag" men tyvärr jag tror dig inte, och lite så känns det fortfarande faktiskt. Jag tror inte att han vill innerst inne, han vill inte ha det "ansvaret" på sig. Men det är lite sent att ångra sig nu. Och jag vill inget hellre än att ha barn med dig och att allt ska funka, du måste förstå det H. Vi pratar länge och han har fruktansvärd ågren efter gårdagen, han skäms och vet inte själv vad som hände. Han säger att han ena stunden tänker att detta kommer ordna sig, allt kommer bli bra nu, för att nästa sekund tänka att han förtjänar inte att leva. Jag trodde inte att det skulle göra så ont att skriva nu men jag gråter floder i omgångar, varför händer detta just OSS? (ja självklart önskar jag ingen annan detta men) Vad har vi gjort för att det ska bli så här?? Efter många om och men ligger iaf mitt hjärta inne nu,inne på psyket, frivilligt (vilket känns väldigt skönt på ett sätt) jag vill ju inget hellre än att ha honom hemma men det går inte, jag kan inte trippa runt på tå hela tiden och vara rädd för att allt ska braka helt plötsligt. Jag satt med under alla samtal igår med läkare och allt va det va, läkaren där han ligger inne nu läste nåt papper som H hade med sig och konstaterade (tydligen) att H har även Bordeline (och Bipolär) jag läste om Bordeline för en stund sen och det stämmer verkligen in på honom, så mycket som "klaffar". Jag orkar inte fortsätta mer just nu, kanske kommer in vid ett annat tillfälle och lägger till något. Och jag är jätte dålig på att kolla igenom om jag stavat rätt osv, bara så ni vet.
Allt va ju så fruktansvärt bra, nästan lite för bra, ni vet så där bra att man kan inte riktigt tro att det är sant.