Det har gått några dagar sedan sist.

H lämnade ju mig tror det va i fredags 14/11, på våran 11 månaders dag. Och på lördagen drog han ifrån psyk eftersom han inte tyckte att han fick någon hjälp, dom skulle visst skriva ut honom på måndagen med nya medeciner bara och då fick det vara nog (igen) Men helt ärligt, vad fan är det med psykvården??? Jag har själv legat inne några dagar och träffade en tjej därinne som åkte ut och in hela tiden hon berättade att hon fick nya medeciner och bara skrevs ut hela tiden, hon hade tagit väldigt många överdoser och enligt henne hade hon ingen tanke att sluta upp med det heller, eftersom hon inte fick någon hjälp. Konstigt det där tycker jag...

Men iaf, i lördags stack han och sms:en strömmade in igen, inga trevliga sms alls, det fortsatte liksom från dagen innan och jag va det ena och det andra, orkar inte dra upp det igen nu men skit vad det iaf.
Tänkte ju inte att detta inlägg skulle göra mig irriterad eller ledsen.

 Sen efter en stund så lättade iaf allt, H började skriva mer att, det måste vara slut mellan oss för att han funkade inte med någon och han måste få hjälp. Och att jag skulle inte behöva ta så mycket skit. Och efter en stund va det liksom "bra" igen, vet inte riktigt hur det gick till men det gick iaf. 

Men sen fick jag ett sms av honom där han skriver att han dragit till Åland och att han behöver åka dit för att bara koppla bort allt i några dagar,men jag skulle komma ihåg att han älskar mig. Ja, och vad tänkte jag om detta tro??? Ärligt talat så började jag först bara att skratta och undrade om det va ett SKÄMT eller va fan det va,men sen blev jag jävligt arg för att han skrev att HAN behövde koppla bort allt, ja vem fan behöver inte det??? Seriöst, jag sitter här och är gravid och han bara drar ifrån mig, bara lämnar mig efter allt han gjort och sagt till mig??? Men åk du, jag VÄNTAR här på dig.
Vi sms:ade mycket under tiden han satt på båten och saker blev bättre och bättre,men fortfarande va jag väldigt irriterad men jag sa inget,ville ju inte starta bråk igen. Men H förklarade att han behövde träffa sin vän, för HAN fick honom att må bra. Ja hans vän får honom att må bra,men inte jag eller??? 

H  kom fram till Åland runt 19 tiden och han åkte hem till någon och drack ett par öl och lyssnade på musik???? Gaaahhh det gjorde mig ARGARE än något annat kan jag tala om. Just det, men HAN behövde ju koppla bort allt, jag skiter faktiskt i hur töntigt det låter,men det störde mig något fruktansvärt mycket. Och vi pratade på telefonen på kvällen och på sms och när jag frågade hur han mådde mådde han bra. SJÄLVKLART är det ju toppen att han mår bra, men som jag skrev tidigare det får ju inte gå för fort då känns det inte som han tar detta på allvar eller som han bara glömmer att det har hänt. Fine, jätte bra att han har sina vänner där och att dom har det jätte trevligt men kankse inte just nu eller?,  Snälla NÅGON tänker jag helt fel? Är det jätte dumt av mig att tänka så? Är jag ego som tänker så här???

Dagen efter satt vi och pratade på msn och då skulle dom ut och käka, JA och det störde mig faktiskt det med, jag VET väl att han måste äta för guds skull men, sätta sig på en restaurang med ett gäng och ha det trevligt JUST NU??? Ja jag vet inte, egentligen just nu när jag skriver känns det ju jävligt töntigt att jag kände som jag gjorde men. H ringde upp mig efter att dom hade käkat, och pratade en stund och sa vad han hade käkat o så där, sen la vi på men jag ringde efter en stund och grinade som fan. Vet egentligen inte varför, skit töntigt ju men så va det iaf. Jag har nog aldrig gråtit så mycket som jag gjort den senaste tiden, och jag gråter helt plötsligt för inget ting.

Igår va jag förresten inne på coop, jag skulle köpa choklad men det va något fel på deras internet så det gick inte att betala med kortet, jag satte mig i bilen och hade lust att lägga mig på backen och storböla men Å och hennes dotter och dotters pojkvän va med i bilen så jag fick hålla mig. Men detta måste ju ha att göra med att jag är gravid också så klart. Jag känner mig väldigt känslig just nu. Men nog om mig nu.

Han satt ju iaf där på Åland och jag kan inte säga att det va nog inte mycket annat han gjorde/gör än att prata med mig på datan, han skulle inte hinna med det för vi pratar hela dagarna. Och just nu känner jag mig ganska lugn, inte så irriterad, eller JO jag ÄR lite irriterad för att han inte har tagit sig hem än, för att han VÄLJER att vara kvar på Åland istället för att komma hem till mig. Och nu va det ett besök på bvc igår och han va inte med, vilket känns för jävligt faktiskt. Och jag tänker ju på han, han missar massor känns det som. Ultraljudet va han inte heller med på (fast vi va på ett i vecka 12, då va han medmen inte på RUL) och det gör ONT i mig att han inte vill vara närvarande, det gör mig ledsen. Men jag är jätte lycklig (igen) för att allt är bra,och denna gång känns det som att vi kommer att fixa detta och jag hoppas verkligen att det blir så.

Tyckte detta blev ett ganska söligt inlägg.