Utdrag ur boken "Balansgång"
Detta är ett utdrag taget ur boken "Balansgång" skapad av föreningen Balans på St: Göran. En väldigt bra bok som jag absolut rekomenderar till folk som vill försöka förstå. Det är som taget ur olika personers dagböcker, från tex anhörig eller personer som själva berättar om hur det kan vara att leva som tex manodepressiv. Finns även att läsa en del av boken på deras hemsida www.foreningenbalans.nu
Den understrykna i texten förklarar lite hur det kan vara och kännas (för mig), hur svårt det faktiskt är att "hänga med i svängarna"
Att leva med "två män"
För många år sedan lovade vi varandra kärlek i nöd och lust. Då anade jag inte hur sant detta skulle bli. I många avseenden. En stark kärlek förde oss samman och har burit genom många svåra och tunga år. Men den har även gett en rikedom, livslust och glädje som jag många gånger har upplevt som en nåd.
Det har blivit mycket och intensivt av just både lust och nöd. Din manodepressiva sjukdom har bidragit till detta.
De långa depressiva perioderna som man verkligen kan kalla en känslomässig nöd för oss båda, dagar då du bara gråter eller ligger kvar i sängen, bortvänd, instängd i din egen sorg. Veckor och månader då jag försöker nå dig och ibland lyckas men ibland inte. Då allt är tungt och mörkt. Allt liv är ett lidande. Hela du blir grå, färgen i ansiktet försvinner och kroppsrörelserna blir långsamma. Du "har inte råd" att ta en kopp kaffe på stan om du går ut någon gång.
Du blir mer beroende av mig. Ändå tvingar jag mig att träffa andra människor. Få uppleva vad ett skratt är för något. Att världen utanför finns kvar. Att solen skiner på träden.
Det är lätt att dras med i denna nedåtspiral. Lätt att tappa kraften själv
Sen svänger det åt andra hållet. Ibland går det fort. Ofta hänger jag inte med i förändringen. Är kvar i den sega tröttheten, andas ut, en spänning släpper.
Men då är du redan långt iväg, med nya idéer och projekt. Full av energi sätter du igång. Som om du legat i ide och plötsligt vaknat upp. Ögonen gnistrar, ansiktet lyser. Livet är fullt av möjligheter. Andra dras med i din entusiasm. Oerhört mycket lyckas du också uträtta under dessa skimrande dagar, månader av febril aktivitet. På många sätt är du ett kreativt geni i dessa skeden.
Men jag, din hustru, är inte lika lättvänd. Du kan tycka att jag är trög som inte hänger med. Som inte förstår hur briljanta tankar du har. Detta är en omställningsperiod som innebär framförallt lättnad. Det är roligt när livslusten kommer åter. Att kunna göra saker tillsammans i glädje
Men någonstans på vägen kommer sen tiden då jag börjar undra vart du är på väg. Dina idéer kan låta frestande att tro på, men samtidigt kommer oron. Går detta att genomföra?
När och av vem? Vad är verklig kreativitet? Vad är sund realism? Vad är mitt motstånd? Frågorna hopar sig, jag känner att jag blir mer distanserad, och du skenar iväg. Då är det viktigt för mig att söka hjälp i andras omdöme.
. Men med åren har jag lärt mig att unna mig vila dessa dagar. Även jag behöver återfå kraften. Här brukar det sen bli en fin period av gemensamt skapande.. Samtidigt som jag måste ta mer ansvar för bland annat ekonomi.
Jag försöker hålla kvar minnet av andra dagar och påminna dig om det. Jag blir förtvivlad själv, tappar orken och lusten, men stretar på med mitt arbete. Får ibland impulsen att vända upp och ned på dig och skaka om ordentligt. Men det går ju inte.
